Ljusbodarna

Med fäbodar menas en bebyggelseenhet belägen på visst avstånd från hemgården, vars syfte oftast var djurhållning med skogsbete och mejeriproduktion. Fäbodväsendet som företeelse har varit etablerat i Dalarna sedan medeltiden. I Leksand finns dock inga i skrift dokumenterade fäbodar från tiden innan 1500-talet.

Det finns flera orsaker till att fäbodväsendet uppstod. De magra jordarna och knappa odlingsförutsättningarna i Övre Dalarna fodrade en kontinuerlig rundflyttning av såväl djur som människor. Betesmarkerna nära hemgården var sällan tillräckliga, och därför skickades djuren på långväga skogsbeten. I takt med att befolkningsökningen och att byarna blev större söktes skogsbete på allt längre avstånd från hemgården, och på så sätt uppstod de avlägsna fäbodställen som kallas långfäbodar. Kvinnor ansvarade ofta för den tunga och arbetsamma fäboddriften, som bland annat innefattade att vaka över djuren under skogsbetet och producera mejeriprodukter så som mjölk, grädde, messmör och ost. På många fäbodställen fanns även inägomark som brukades.

Det finns en mängd olika typer av fäbodar, med olika funktioner och olika geografiska placeringar i förhållande till hemgården. Vissa byar, så som Hästberg och Hisvåla-Grytberg har dessutom både varit en by med bofast befolkning och ett fäbodställe på samma gång. Vissa byar blev senare fäbodar.

Den komplexa sammansättningen av byar och fäbodar är typisk för Övre Dalarna, och återspeglar ett samhälle där knappa förutsättningar för en stor befolkning krävde långtgående uppfinningsrikedom i såväl markanvändning som jordbruksdrift. Berättelser som är anknutna till fäbodväsendet och Övre Dalarnas komplicerade jordbrukssystem är i hög grad relevanta för förståelsen av människors livsvillkor i Leksand i äldre tider.

Ljusbodarna var ett av de största fäbodställena i Leksand, med stora arealer slåtter-, hag- och åkermark som brukades vid sidan av djurhållningen. Idag uppvisar fäbodstället som helhet många spår från den historiska fäboddriften och har i sin helhet mycket höga kulturvärden. Särskilt värdefulla är bland annat lämningar från det utbredda jordbruket i form av exempelvis odlingsrösen samt lämningar från djurhållning i form av exempelvis systemet med fägator inhägnade av gärdesgårdar. Det finns även ett intakt mejeri som kan berätta om produktionen av mejeriprodukter, vilket var mycket viktigt på fäbodarna. Att fäboddriften med djurhållning fortlevt på fäbodstället genom 1900-talet förstärker värdet.

Värden/var varsam med:

• Kunskap och förståelse om att Ljusbodarna varit ett fäbodställe som brukats och bebotts under perioder av året historiskt.
  
• Det befintliga systemet av gärdesgårdar i Ljusbodarna. Gärdesgårdar nyttjades historiskt för att hålla djuren borta från tomtmark och inägomark på väg till skogsbetet.
  
• Lämningar av äldre fäbodgårdar och andra strukturer kopplade till fäboddriften, däribland odlingsrösen, kallkällor, vallristningar, fossil åkermark och terrassodlingar.
  
• Förekomsten av gruvor och en tjärdal vilket antyder ett diversifierat fäbodbruk där djurhållning och jordbruk varvades med andra sysslor.
  
• Den rika förekomsten av ålderdomliga timmerhus som nyttjats för djurhållningen och jordbruket.
  
• Förekomsten av lövträd som sälg och rönn samt andra trädslag med avvikande utseende, t ex kandelaberbjörkar eller betade enar. Förr var lövtäkt från främst sälg, rönn och björk nödvändiga tillskott till djurens vinterfoder. Främst sälgen har beskurits/hamlats för att man lättare skulle komma åt/nå samt för att öka mängden skott. Hamlade träd utgör där de finns värdefulla spår av äldre tiders djurhållning.
  
• Det timrade mejeriet, kallkällan och tjärdalen med tillhörande timrad ekonomibyggnad.
  
• Ängsrester. Där det finns inslag av det tidigare så allmänt förekommande markslaget äng/slog är det önskvärt att försöka sköta och hålla öppet.

Ljusbodarna har formen av en komplex och utspridd klungby med flertalet spridda gårdsklungor på strategiska lägen i landskapet. Strukturen är värdefull eftersom den är typisk för Leksand och Övre Dalarna och kan berätta om hur bebyggelsen växte fram över tid, organiskt och efter landskapets förutsättningar. Fäbodstället är högt beläget i en sydsluttning med många soltimmar, vilket säkerligen varit en förutsättning för odling på platsen.

Värden/var varsam med:

• Den organiskt framvuxna bebyggelsekaraktären där fäbodgårdarna är placerade i täta gårdsklungor utefter landskapets möjligheter och begränsningar. Att bebyggelsen har tydlig karaktär av klungby med många små gårdsklungor.

Från medeltiden och fram till 1900-talet knuttimrades de flesta byggnaderna i Övre Dalarna. Timmerhuskulturen präglas av månghussystemet. Istället för att bygga få och stora byggnader uppfördes många små och funktionsspecifika timmerbyggnader. Det fanns många sociala och praktiska fördelar med detta. De små byggnaderna var lätta att dela upp och flytta vid arvskifte. Råvaran fanns tillgänglig i överflöd. De flesta timmerhusen kan uppdelas i kategorierna bostadshus, djurhus, förvaringshus och verkshus. Timmerhusen i Leksand och Övre Dalarna kännetecknas av utformningsmässig enkelhet, högkvalitativt virke och mycket gott hantverkutförande. De flesta husen byggdes av bönder efter gårdens behov, och med tiden utvecklades stor skicklighet i byggandet. Den stora skickligheten ledde till att timringskonsten också utvecklades till en viktig inkomstkälla för de »träkloka« Leksandsbor som begav sig på utsocknes arbetsvandringar. De ålderdomliga timmerhusen är idag en omistlig beståndsdel i vad som gör Leksands byar till speciella och trivsamma livsmiljöer. Här syns det att människor levt under mycket lång tid. Timmerhusen är byggda med omsorg i en lokal tradition som utvecklats och använts under flera hundra år, fram tills industrialismens intåg, mot 1800-talets slut och kring sekelskiftet år 1900. Nästan alla byggnader i Ljusbodarna är timrade och på flera fäbodgårdar finns mycket ålderdomliga timmerhus som tillsammans och enskilt utgör en omistlig källa till kunskap och förståelse om timmerhuskulturen i Leksand. På grund av detta har samtliga timmerhus uppförda innan 1960 (fäboddriften nedlades för första gången på 1960-talet) särskilt kulturvärde. Värdet förstärks av att de ålderdomliga byggnaderna utgör en väsentlig beståndsdel i Leksandsbygdens bebyggelsekaraktär, och ofta är uppförda med en enastående hantverksmässig och utformningsmässig kvalitet. De gårdar som finns kring trevägskorset i södra delen av Ljusbodarna är i sin helhet synnerligen välbevarade från 1800-talets senare hälft beträffande såväl detaljutformning som byggnadernas form, stomme, färgsättning, materialutformning och placering invid gårdstunet.

Värden/var varsam med:

• Att husen är byggda i trä eller knuttimrade, samt att de äldre husen ofta har en genomgående enkel karaktär utan onödiga utsmyckningar.
  
• Samtliga manbyggnader och fäbodstugor uppförda innan 1960. Värdebärande egenskaper är byggnadernas: befintliga timmerstommar; långsmala eller rektangulära form; naturligt grånade färgsättning; befintliga stående locklistpaneler; befintlig fönstersättning; befintliga fönsterkarmar; befintliga fönsterbågar i trä med fasta spröjs av trä eller bly; befintliga fönsterrutor; befintliga dörrar och förtak ovan dörrar; grundmurar med synlig natursten; skorstenar; tegeltak; under befintligt takmaterial underliggande trätak; väggfasta bänkar. Några särskilt värdefulla exempel finns på fastigheterna Mjälgen 1:14, Mjälgen 1:13, Ytteråkerö S:10, Hagen 1:59, Yttermo 24:8, Ullvi 25:25, Ytteråkerö 6:7, Ytteråkerö 28:11, Ytteråkerö 22:14, Yttermo 18:14, Yttermo 18:15, Yttermo 33:36, Mjälgen 11:5, Mjälgen 27:2, Djura 39:10, Gärde 5:30, Ytteråkerö 10:23 och Gärde 5:16.
  
• Samtliga knuttimrade ekonomibyggnader – djurhus, förvaringshus och verkshus uppförda innan 1960. Äldre knuttimrade ekonomibyggnader är en omistlig beståndsdel i fäbodställenas karaktär och bör inte flyttas, rivas eller väsentligen förändras. Några särskilt värdefulla exempel finns på fastigheterna Mjälgen 1:14, Mjälgen 1:13, Ytteråkerö S:10, Hagen 1:59, Yttermo 24:8, Ullvi 25:25, Ytteråkerö 6:7, Ytteråkerö 28:11, Ytteråkerö 22:14, Yttermo 18:14, Yttermo 18:15, Yttermo 33:36, Mjälgen 11:5, Mjälgen 27:2, Djura 39:10, Gärde 5:30, Ytteråkerö 10:23, Gärde 5:16, Yttermo 18:7 (mejeribyggnaden), Yttermo 18:13 (ekonomibyggnaden i Tjärdalen), Ullvi 25:22, Yttermo 33:35, Mjälgen 20:5, Yttermo 33:36 och Mjälgen 1:17.

Även om de äldre husen i Leksand är unika och i sina detaljer bär många olikheter som gör varje gård speciell, finns flera gemensamma nämnare som starkt påverkar bebyggelsens karaktär. Ofta framträder bebyggelsen på fäbodarna som ett gytter av tätt placerade naturligt grånade hus med likartad storlek och form. Det är denna karaktär som kanske starkast kännetecknar fäbodställena, och de aspekter av bebyggelsen som bidrar till denna karaktär är därför särskilt värdefulla. Nästan alla hus i de äldre fäbodklungorna är låga - sällan högre än en och en halv våning. Många byggnader har dessutom en långsmal form eller bildar ibland tillsammans långsmala längor. De flesta byggnaderna har också sadeltak med tegeltäckning. Att de flesta husen är omålade i trä är också mycket viktigt för bebyggelsens generella karaktär. På äldre oförändrade fäbodgårdar är det ovanligt med vita och röda detaljer samt faluröda fasader. Naturligt grånade byggnader bör även idag bibehållas omålade, om det inte finns dokumenterade spår av att byggnaderna någon gång varit bemålade.

Värden/var varsam med:

• Den sammanhållna byggnadshöjden om högst en och en halv våning.
  
• Att byggnaderna har en långsmal form, eller bildar långsmala enheter.
  
• Att husen står tätt intill varandra.
  
• Tegel och som takmaterial.
  
• De enhetligt förekommande ofärgade träytorna. Avstå från att rödmåla naturligt grånade timmerhus. Dessa byggnader har en egen karaktär som i sig är värdefull, och som samspelar väl med sin omgivning även utan rödfärg.

I Ljusbodarna finns många gårdar som fortfarande är kringbyggda på två eller tre sidor av gårdstunet. De kringbyggda gårdarna återspeglar hur bebyggelsen vanligen ordnades i det äldre bondesamhället i Dalarna. Den kringbyggda gårdsformen började förekomma mot slutet av medeltiden, och utvecklades sedan mot den fyrkantiga kringbyggda form som dominerade helt i Leksand under större delen av 1700- och 1800-talen. Traditionen med den kringbyggda gården uppstod sannolikt i syfte att skydda gårdstunet från väder och omgivning. Många gårdar som tidigare varit helt kringbyggda gårdar kom på grund av sociala och ekonomiska förändringar att utglesas från och med det sena 1800-talet. Så är dock inte fallet i Ljusbodarna, varför många av de gårdar som finns på fäbodstället har mycket höga kulturvärden. Den täta och slutna karaktären utgör en värdefull och tydlig karaktär som är miljöskapande och trivsam. Kringbyggdhet är dessutom typiskt för Leksand och Övre Dalarna. Särskilt värdefulla exempel finns på fastigheterna Yttermo 33:36, Yttermo 18:15, Yttermo 18:14, Mjälgen 11:5, Gärde 5:16, Ytteråkerö 28:11, Ullvi 25:25 och Yttermo 24:8/33:35.

Värden/var varsam med:

• Byggnader som bidrar till kringbyggda gårdstun. Oavsett ålder bör sådana byggnader inte rivas eller flyttas.
  
• Områden där byggnaderna sluter sig tätt om omgivningen och områden där byggnaderna står nära gaturummet och bildar täta och slutna bygaturum.
  
• Portlider och dörrar som leder in till gårdstunen.